Luthersk musikteologi: glädje att finnas till
Luthers tankar om musik kan sammanfattas med följande sats: musiken är Guds bästa gåva och den bästa kunskapen efter teologin. Det är nog möjligt att förstå sådana ord som en musikväns euforiska utbrott, men jag antar att Luther var på allvar som en teolog när han sysslade med musiken. I följandet skall jag diskutera några synvinklar som musik öppnar till den kristna tron.
1. Musik är underhållande undervisning
En urgammal vishet är att vad man sjunger, lär man sig lätt. Orsaken av de första lutherska psalmböckernas tillkomst var ju skolundervisningen. Den andra orsaken var – så att säga – liturgisk-underhållande. Med avsikt att undvika uttråkningen inom gudstjänsten tänkte man att det är bra att sjunga ibland. Ingen orkar lyssna på predikan, om man inte sjunger emellan. Det är inte en obetydlig drift av musiken endast att roa. Egentligen det är precis musikens och evangeliets gemensamma ämbete: de åker bort djävulen, som i Luthers tanke är framför allt sorgens ande.
2. Sång är trons modersmål
Det har aldrig varit en tid då man inte har sjungit i kyrkan. Musiken har inte drabbats av likadan misstanke som t.ex. bildkonsten vid 700-talets ikonoklasm. En viktig anledning därtill har naturligtvis varit att det finns så många sångtexter i Bibeln, psalmer som den viktigaste exempel. Vissa musikstilar och instrumenter har under kyrkans historia stämplats som djävulsk men själva musiken har alltid haft sin plats inom kyrkan. Församlingssång är tydligen kännetecknande till lutherska kristendomen. De katolska har påven, de ortodoxa har ikoner, men vi lutherska sjunger psalmer! Bland protestanter har luthersk psalmsång även sin egenart. Då Calvin ville att psalmer skrevs strängt enligt Bibeln och andra reformatorer undvek gregorianska melodier som aktades som ”påviska”, ansåg Luther att all mänsklig kreativitet bör användas för evangeliums skull. Att han hade använt supvisor som melodier för sina psalmer är ju vandringssägen, men det är sant, att han var inte så noga med melodins härkomst. Att evangelium i alla avseenden utnyttjar konstnärlig kreativitet heter, att andliga sånger inte kan vara för poetiska, för konstfulla eller för vackra.
3. Tron kommer genom att lyssna
Musiken använder detsamma kanal som Ordet. Enligt Luther är Guds ord framför allt muntligt uttalat och detta menar att det uppfattas genom örat. Bekännelseskrifterna av evangelisk-luthersk kyrka betonar yttre ord i motsats till spiritualister som lärde att Anden talar först och främst i hjärtats stillnad. Luthersk teologi ser Guds ord själv som sakramental. Sakramenten heter nådemedel, där ordet är bunden med ämnet. Ett hörbart ord är i denna mening sakramentalt: ljud är luftens rörelse, som förorsakas genom att ett fysiskt föremål vibrerar. När jag alltså hör på ord, kan jag vara säker att det inte är bara min förmodan, men hör till den objektiva verkligheten. Ordet är inte heller enbart en samling av kristna läror, vilken man kan behärska efter att ha saklig omfattat den. Ordet är något man måste utövas dagligen, eftersom både vår själviska natur och djävulen kämpar emot det. Det bästa sättet att utöva ordet är genom att sjunga, då ordet tilltalar både vår känsla och tänkandet. Luther skulle måhända ha varit nöjd med nutida ljudåtergivningens möjligheter. Han nämligen tänkte evangeliet som en jätteklocka, som brusar så väldigt att den arme syndaren hör inget annat.
4. Musiken är bra yrke
Om Guds och människans verkande är två avskilda världar, är det inte möjligt att påstå att musiken är Guds gåva. I sådant fall har Gud skapat ljudkällorna och ljud som fysiologisk företeelse - kanske även de musikaliska intervallerna - men själva musiken är dock rent mänsklig aktivitet, vars bedömning är dessutom kontext- och kulturbunden. Vad faller i ögonen hos Luther är att hans mest vågade yttranden om musiken som Guds gåva rör sig kring polyfonisk musik, alltså konstverk som är helt genomkomponerad. I en motett av Josquin Des Prez upptäcker Luther rentav en klingande exempel av evangeliets frihet. För Luther är musiken desto mer Guds gåva, ju skickligare är det komponerad. Tanken är avsevärd med hänsyn till kulturens teologi. Åtminstone i musik stämmer det, att mänskligt arbete inte fördärvar, utan förbättrar Guds verk i skapelsen. Människans goda gärningar inses i reformation att vara riktat åt andra människor, inte åt Gud, alltså åt den som behöver dem. Detsamma gäller musikerns kallelse. Musikern bör möda sig hellre för andra människors glädje, än till Guds ära ( J. S. Bachs signatur soli Deo gloria oaktat) .
5. Kristen tro: lov att njuta
Musiken uppväcker välbehag inom människa. Egentligen är just detta det enda problemet med musiken. Augustinus ansåg, att Gud ar det enda, som man måste njuta. Alla skapade ting måste man bruka men inte njuta. Glädjen, som musiken ger, är helt materie- och tidsförbunden. I själva verket är det svårt att tänka på en mer förlorande glädje än det som musik ger när den spelas. Just det här tidliga, sinnliga och försvinnande förnjutning är, enligt Luther, tillåten och t.o.m. förtjusande åt kristna. Att förvägra att njuta vore inte ett tecken av en djupare andlighet, utan det skulle hellre beteckna otacksamhet. Bara en dårskalle frågar efter något finare eller djupare då Gud, som har skapat musiken, utmanar oss att roa oss över tillvarons gåva. Det är precis evangelium som gör oss lätt på foten. För att övertyga sig om detta, räcker det att läsa Luthers företal till Nya Testamentet, där han tre gånger kallar evangelium ”ett gott budskap, därav man sjunger, talar och är glad över.” Ordvalet är knappast tillfälligt.
6. Den estetiska lutherdomen
Musikens teologi avslöjar luthersk teologins estetiska drag, som är ofta dold under aggressiva polemiken. Slagordet ”tron allena” kan givetvis begripas så att det utesluter alla estetiska värdesättningar. Men egentligen är tron ett sätt att se världen såsom Gud ser den. Det är nog sant, att världen själv inte ser ut som vacker, eftersom det är full med våld, synd och död. Men då Gud blickar åt den, han ser den genom Kristus och fattar däri inget annat än rättfärdighet och helighet. Som Kristi efterföljare är också en kristen förpliktad att se på världen på samma sätt. Musiken – denna tidsförbundna, sinnliga och försvinnande nöje – förkunnar Guds kärlek, som vill glädja oss tills vi uppfattar att det finns i världen inga obetydliga anledningar att glädja sig.
Comments
Post a Comment